Besök på Bologna Children´s Bookfair

Den 26-29 mars hölls den 55:e barnboksmässan i Bologna. Det är världens största bokmässa för barn- och ungdomsböcker med deltagare från över hundra länder. Jag och min man var där och irrade runt bland tusentals böcker, förlagsfolk, agenter, översättare, författare, illustratörer och andra besökare från hela världen. Några av de största svenska barnboksförlagen fanns representerade med montrar på mässan. Årets hedersgästland var Kina och det märktes bland annat på att det var många förlag därifrån.

Vi hade givande samtal med både agenter, utländska förläggare och med folk från Kulturrådet. Den allra största behållningen var nog dock Illustrator Exihibiton- utställningen där illustratörer från hela världen visar upp sina bilder. Fantastiskt många begåvade illustratörer och otroligt fina och inspirerande bilder som vi ville titta på om och om igen. Blir helt klart sugen på att skriva bilderböcker efter att ha sett dessa. 🙂

Trots att mässan är så stor var den välorganiserad och det fanns lugnare hörnor att hämta andan i mellan alla intryck. Dock var avsaknaden av sittplatser stor. Många satt på golvet till och med på caféerna för att äta sin lunch.
Under tisdagen när vi var där offentliggjordes namnet på 2018 års ALMA-vinnare, amerikanskan Jacqueline Woodson. Utanför montern vid Astrid Lidgren Memorial Award (ALMA) skålades det i champagne för vinnaren och det låg böcker skrivna av henne för besökarna att bläddra i, samt juryns motivering som lyder:

Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”

Jag kände inte till Jacqueline Woodson tidigare så det ska bli spännande att läsa några av hennes böcker framöver när de översätts. Än så länge finns inga böcker av henne på svenska.
På väg till flygplatsen sedan delade vi taxi med två mässvana förlagsmänniskor från Spanien och Storbritannien. När vi berättade att det var första gången vi var på mässan och att vi var helt slut efter att ha vandrat runt i alla hallarna så log de lite och sa att denna mässa är ju liten och behändig jämfört med mässan i Frankfurt.Där får man tydligen åka rullband mellan hallarna. Tror vi håller oss till mässorna i Bologna och i Göteborg för vår del.

bologna1

bologna9

BOLOGNA4bologna6bologna7bologna8

 

Gå härifrån-ett guldkorn enligt Bonniers bokklubb!

DSC_0111

Varje månad går redaktionen på Bonniers bokklubb igenom ”det enorma utbud av böcker som finns. Ur detta plockar de guldkornen” och presenterar för sina ca 160 000 medlemmar. Nästa nummer av Bokspegeln, som kommer den 3 april, får ni inte missa. Då är nämligen min roman ”Gå härifrån” med som guldkornserbjudande.
Jippie jo för det!:-)

DSC_0213

 

Nu är den här-Superhemligt kär!

Och fin blev den tycker jag. Jag gillar verkligen formatet på Nypon förlags böcker. De är små och behändiga, och det är som att öppna en liten fin godispåse fylld med väl utvalda godisbitar.
Så här beskriver Nypon boken: ”Vardagligt och inkännande om ombytlig kärlek på mellanstadiet, om vänskap som sätts på prov och hur ny vänskap kan uppstå. En mycket lättläst bok om bästa vännernas liv i och utanför skolan.”
Superhemligt kär (2018), som är en fristående fortsättning på Hemligt sms, handlar om Elsa och Mischa som ska åka på skolresa med klassen. Elsa hoppas att hon då ska bli ihop med Simon. Men det är superhemligt. Mischa, som har lovat att hjälpa Elsa, är den enda som vet om det. Då händer det som inte får hända…

Om du eller någon du känner gillar att läsa spännande saker om kärlek och vänskap så hoppas jag att du läser eller tipsar om Superhemligt kär. Kanske som en liten present till någon på Alla-hjärtans-dag.:-)superhemligtkär-emmafäldtDSC_0674_preview.jpeg

Litteraturstöd från Kulturrådet!

24991508_788544301337834_8482144777029953067_n

För ett år sedan, nästan på dagen firade jag att Jag gör det. För din skull! fått litteraturstöd från Kulturrådet. Idag har nästa fristående bok i serien, Bara du. För alltid! fått samma stora ära.
Det är väldigt roligt och hedrande för boken, förlaget och författaren. Boken kommer att spridas till alla bibliotek så att den får chans att hitta till många fler läsare, och det ekonomiska bidraget den tilldelas ger ett tacksamt tillskott.

Hedrande är det eftersom urvalet av de böcker som får litteraturstöd sker efter betydande kvalitetskriterier.
Förutom generella tekniska och redaktionella kvaliteter bedöms följande när det gäller barn- och ungdomslitteratur:
• Originalitet i relation till samtida utgivning och genre.
• Upphovspersonens självständighet i gestaltandet i relation till genren.
• Förmåga att tänja gränser för såväl genre, form och innehåll.
Samt bokens förmåga att:
• engagera och beröra genom fördjupad gestaltning
• väcka nyfikenhet och vidga medvetenhet
• förhålla sig öppet och ifrågasättande
• gestalta komplexitet.

Mycket glad och tacksam blir jag av att arbetsgruppen på Kulturrådet, som består av sex personer, granskat och bedömt boken så fint.

/Emma

 

Författarstipendium!

Igår fick jag en riktigt härlig överraskning. Det var ett brev från Författarnas kopieringsfond innehållande den här glada nyheten.emmafäldt-stipenidum

Jag hade glömt bort att jag sökt och inte räknat med att jag skulle få något stipendium, i år heller… Så jag fick titta efter väldigt noga och gnuggade ögonen ett antal gånger innan jag insåg vad det stod.

Det är en fin bekräftelse på att allt skriv-slit jag sysslat med faktiskt belönar sig ibland. Och denna pepp kom fantastiskt lägligt för mig. Tack! Det första jag ska göra för pengarna är att ansöka om medlemskap i Författarförbundet. Och sedan ska jag skriva och skriva,  förhoppningsvis med ännu mera glöd.

/Emma

Revolution

Det var ett tag sedan jag skrev något här nu. Den senaste tiden har jag, liksom säkert de flesta andra intresserat följt utvecklingen i det som hände efter att det där allra första metoo-inlägget gjordes. Det är en revolution, ett paradigmskifte som är på väg att ske och jag ser med både glädje och viss bestörtning på utvecklingen. Glädje över den förändringskraft som uppstår när flera går ihop och ropar ut protester mot ett destruktivt beteendemönster där människor farit illa. Bestörtning över omfånget av berättelser som presenteras av utsatta (oftast kvinnor). De tycks aldrig ta slut. Något har varit väldigt fel och det länge. Tack och lov att tystnaden är bruten och att samhället lyssnar och svarar.

Exempelvis så här:

https://www.svt.se/kultur/dramaten-staller-in-forestallningar

Så här: http://www.kulturradet.se/nyheter/2017/Uttalande-fran-Kulturradets-styrelseordforande-om-sexuella-trakasserier-och-overgrepp/

Eller så här: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xRABqR/efter-krismotet-avbryter-all-kontakt-med-kulturprofilen
En sak jag funderar över är hur framförallt de unga männen berörs av detta. De borde vara tämligen osäkra och förvirrade. Hur ska de veta vad som rätt och fel? Vågar jag närma mig någon jag är intresserad av? Vågar jag ge en komplimang eller ta steget till en första kyss? När är det rätt och när är det fel att gå över den där intima gränsen för att det om möjligt ska leda till närhet och förälskelse?
Inga lätta frågor minsann, men jag skulle säga att det alltid kan vara rätt när det handlar om ett förhållande mellan två människor där fördelningen av inflytande, villkor och makt är jämlikt samt där bägge är lyhörda för den andra individens behov och önskningar.
Nu till lite roliga nyheter om mina böcker.
Gå härifrån har glädjande börjat sälja till biblioteken nu tack vare en fin recension från BTJ (jag hoppas att många läsare kommer att hitta den).
Jag lovar. På hedersord! kommer med i en lärobok för skolbarn.
Bara du. För alltid! har släppts som ljudbok hos Saga Egmont.
I januari kommer Superhemligt kär på Nypon förlag. Det är en fristående fortsättning på Hemligt sms. Här nedan är ett utdrag ur boken.

– Nu ska det bli gott att äta, eller hur? säger jag.
– Jag kan nog inte äta, svarar hon tyst. Det bara pirrar i magen
Jag tittar på henne och undrar vad hon menar.
– Tror du verkligen att Nils är kär i mig?
– Ja, säger jag.
– Tycker du att jag ska fråga om han vill vara ihop?
– Ja, varför inte, säger jag.
Det låter enkelt när jag säger det. Fast själv vågar jag ju inte fråga Simon. Men det säger jag inte till Zara.
– Kan inte du fråga Nils åt mig? säger hon.
Jag tvekar. Om jag frågar är det nästan som att jag och Zara är bästa vänner. Och det är vi ju inte alls.
– Kanske, säger jag. Senare i så fall.

Hon ler med hela ansiktet. Sedan tar hon min hand och kramar den hårt.
– Du är bra, Elsa.

 
Hur ska det gå? Tror ni att Elsa hjälper Zara att fråga och vad svarar Nils? I januari kan man få reda på svaret.:)
Om du vill ge bort någon av mina böcker i julklapp så kan du passa på lördagen den 16/12. Då signerar jag mina nya böcker på Stora Coop i Lund tillsammans med några andra författare. Kl. 11-15. Varmt välkommen!

idusemmafäldt
Fin bild från Idus förlag:).

 

Me too.

Just nu pågår en intensiv medierapportering kring Harvey Weinsteinskandalen, Hollywoods filmgigant som ägnat sig åt att sexuellt trakassera och utnyttja unga kvinnor i filmbranschen. Fler och fler kända kvinnor träder fram och berättar.

Skådespelaren Alyssa Milano uppmanade i natt alla kvinnor som har blivit sexuellt trakasserade att skriva ”me too” som status i sina sociala medier. Hon hoppas att människor då kanske kan greppa omfattningen av problemet.
Sydsvenskan skriver att internet just nu svämmar över av berättelser om sexuella trakasserier, och att hashtaggen #metoo trendar på Twitter.
Det förvånar mig inte alls. När jag gjorde research till min roman Gå härifrån för att b.la undersöka hur vanligt det var att bli utsatt för sexuella kränkningar och ofredanden insåg jag två saker: 1. Det är fruktansvärt vanligt. 2. Det talas knappt om detta sjuka fenomen.
Min ena dotter är tonåring nu, i samma ålder som jag själv var när jag för första gången blev utsatt för sexuella kränkningar. Bara tanken på att någon, mot hennes vilja, skulle få för sig att sexuellt kommentera eller tafsa på henne, får mig att bli mordisk.
En av anledningarna till att jag skrev Gå härifrån var att jag ville försöka förstå hur de som utsätter andra för sexuella kränkningar tänker och är funtade. Jag menar, något fel måste det ju vara om en slemmig gubbe (eller vem det nu än må vara, men för att ta Weinstein som exempel) får för sig att en ung tjej kan tänkas vara sexuellt attraherad av och uppskatta hans sexuella närmanden.
Det som nu händer i Hollywood har pågått i flera decennier. Vi har många andra exempel på sexualbrottsförövare som fritt kunnat härja loss i en himla massa år utan konsekvenser och utan att någon sagt något.

Utan att någon sagt något.

 
Ja, varför denna tystnad? Hade någon av alla dessa filmstjärnor sagt något tidigare hade antalet utsatta antagligen varit mycket färre.

Varför sa inte någon något?

Stopp ett tag, nu lägger vi skulden på offren.

Varför är det vanligt att unga personer som utsatts för sexualbrott inte säger något?
Frågan är svår och har flera och komplexa svar. Men ganska tydligt tycks tre möjliga orsaker till tystnaden framträda: Maktmissbruk, rädsla och normalisering.

  • Personen som utsätter har makt över offret i en utsatt situation. Det kan t.ex. handla om åldersskillnad, om en jobbsituation, i en skolsituation eller röra sig om ett fysiskt maktövertag.
  • Många av de som blir utsatta är rädda att berätta, de är rädda att de inte ska bli betrodda eller att de ska hängas ut. Eller att det ska leda till konsekvenser för dem själva eller för andra. I en del fall har de som blivit utsatta faktiskt berättat, men ej blivit trodda på. Snacka om dubbelt svek.
  • Normalisering. De sexuella kommentarerna och handlingarna skämtas bort. Tidigare har det sällan pratats seriöst eller öppet om detta fenomen. Många av de som drabbas vet därmed inte heller om att det är ett brottsligt beteende och att personen som utsätter dem gör fel.

Jag är glad att den här Hollywoodhistorien uppmärksammas stort. Och det känns hoppfullt att fenomenet lyfts fram mer och mer i olika sammanhang. Min förhoppning är att dagens unga kommer att veta att sexuella handlingar och kommentarer mot deras vilja är ett brottsligt och onormalt beteende och att de aldrig någonsin ska känna sig osäkra att berätta.
Det ska vara självklart att säga till någon att gå eller att själv kunna gå ifrån en situation eller sammanhang där man känner sig utsatt.

Läs gärna min roman Gå härifrån, som handlar om tonårsflickan Nora, som under sin uppväxt och sökande tonårstid utsätts för sexuella kränkningar.
I boken låter jag även förövarna berätta, i ett försök att ”förstå” dem.

Boken går att beställa från t.ex. Adlibris eller Bokus.

portada gå härifrån.indd