Det var ett tag sedan jag skrev något här nu. Den senaste tiden har jag, liksom säkert de flesta andra intresserat följt utvecklingen i det som hände efter att det där allra första metoo-inlägget gjordes. Det är en revolution, ett paradigmskifte som är på väg att ske och jag ser med både glädje och viss bestörtning på utvecklingen. Glädje över den förändringskraft som uppstår när flera går ihop och ropar ut protester mot ett destruktivt beteendemönster där människor farit illa. Bestörtning över omfånget av berättelser som presenteras av utsatta (oftast kvinnor). De tycks aldrig ta slut. Något har varit väldigt fel och det länge. Tack och lov att tystnaden är bruten och att samhället lyssnar och svarar.
Exempelvis så här:
https://www.svt.se/kultur/dramaten-staller-in-forestallningar
Eller så här: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xRABqR/efter-krismotet-avbryter-all-kontakt-med-kulturprofilen
En sak jag funderar över är hur framförallt de unga männen berörs av detta. De borde vara tämligen osäkra och förvirrade. Hur ska de veta vad som rätt och fel? Vågar jag närma mig någon jag är intresserad av? Vågar jag ge en komplimang eller ta steget till en första kyss? När är det rätt och när är det fel att gå över den där intima gränsen för att det om möjligt ska leda till närhet och förälskelse?
Inga lätta frågor minsann, men jag skulle säga att det alltid kan vara rätt när det handlar om ett förhållande mellan två människor där fördelningen av inflytande, villkor och makt är jämlikt samt där bägge är lyhörda för den andra individens behov och önskningar.
Nu till lite roliga nyheter om mina böcker.
Gå härifrån har glädjande börjat sälja till biblioteken nu tack vare en fin recension från BTJ (jag hoppas att många läsare kommer att hitta den).
Jag lovar. På hedersord! kommer med i en lärobok för skolbarn.
Bara du. För alltid! har släppts som ljudbok hos Saga Egmont.
I januari kommer Superhemligt kär på Nypon förlag. Det är en fristående fortsättning på Hemligt sms. Här nedan är ett utdrag ur boken.
– Nu ska det bli gott att äta, eller hur? säger jag.
– Jag kan nog inte äta, svarar hon tyst. Det bara pirrar i magen
Jag tittar på henne och undrar vad hon menar.
– Tror du verkligen att Nils är kär i mig?
– Ja, säger jag.
– Tycker du att jag ska fråga om han vill vara ihop?
– Ja, varför inte, säger jag.
Det låter enkelt när jag säger det. Fast själv vågar jag ju inte fråga Simon. Men det säger jag inte till Zara.
– Kan inte du fråga Nils åt mig? säger hon.
Jag tvekar. Om jag frågar är det nästan som att jag och Zara är bästa vänner. Och det är vi ju inte alls.
– Kanske, säger jag. Senare i så fall.
Hon ler med hela ansiktet. Sedan tar hon min hand och kramar den hårt.
– Du är bra, Elsa.
Hur ska det gå? Tror ni att Elsa hjälper Zara att fråga och vad svarar Nils? I januari kan man få reda på svaret.:)
Om du vill ge bort någon av mina böcker i julklapp så kan du passa på lördagen den 16/12. Då signerar jag mina nya böcker på Stora Coop i Lund tillsammans med några andra författare. Kl. 11-15. Varmt välkommen!
emmafaldt.com 