Jag är väldigt lättskrämd av mig, så pass att mina barn skrattar åt mig. Jag klarar inte ens av att se Sleepy Hollow utan att blunda ganska mycket. Det flyger huvuden hit och dit på ett överdrivet sätt, men jag blir rädd ändå. Det som får mig att titta lite på den trots allt är Johnny Depp som spelar en av huvudrollerna:).

Jag kan dock uppskatta att se riktigt gamla skräckfilmer emellanåt, och vi har en samling här hemma som vi ser på i hemmabion ibland (jag har lyckats bli gift med en riktig skräckfilmsfantast hur det nu gick till)

Hursomhelst, pga. min lättskrämdhet har det aldrig fallit mig in att skriva skräck. Jag skulle nog bli för rädd helt enkelt, med tanke på min hur lättväckt min fantasi är. Jag vågar knappt sova ensam hemma (ja, där kom det erkännandet:)). Vartenda okänt ljud jag hör blir något farligt, en inbrottstjuv, en utomjording osv. och självklart är de ute efter just mig. (det gör ju inte saken bättre att jag har råkat ut för att ha en hel inbrottsliga inne hos mig medans vi sov – polisen sa att det var tur att vi inte vaknade).

Men så en gång i våras gjorde jag författarbesök i en klass där vi pratade om att det är bra ibland att anta utmaningar. När jag berättade att jag var väldigt lättskrämd så tyckte flera elever att jag skulle skriva skräck. Och det var många barn i den klassen som gillade att läsa just skräckhistorier. Jag lovade dem då att ge det ett försök.  Så nu när det närmar sig Halloween tänkte jag att jag skulle börja.

Den här zombiebebisen träffade jag på häromdagen i Köpenhamn. Den får tjäna som lite inspiration:). Wish me luck!