Just nu håller jag på med uppföljaren till Jag lovar. På hedersord! Skrivprocessen med den började helt bakvänt, nämligen med baksidetexten. Inte ett ord var skrivet i manus innan jag började med vad som skulle stå på baksidan av boken. Så har jag aldrig arbetat förut och det känns lite galet. Ofta har jag bara haft en idé som jag klottrat ner några saker kring och sedan har jag fått se vad som händer när jag börjat skriva och strukturen har då klarnat efterhand (vilket är spännande eftersom inte ens jag vet vad som ska hända, men det känns också lite osäkert ibland-vart leder detta?).

Den här gången har jag tänkt ut handlingen ganska noga och efter det att baksidetexten var klar (ja jag antar att det kan hända saker i manus som gör att den kan ändras lite) så strukturerade jag upp varje kapitel tydligt. På det sättet har jag inte arbetat tidigare, så det här blir en ny erfarenhet. Det fanns ingen medveten tanke bakom detta, det bara blev så. Kanske att jag börjat betrakta mitt skrivande mer professionellt och att jag vågar förlita mig på att jag faktiskt kan skriva bra. Alltså att jag kan lägga upp en ram och fylla den med ett bra innehåll. Ja ja, vi får se hur det går:).

Idag har jag skrivit på kontrakt för en ny bok. Det är en lättläst bok som kommer att ges ut av Nypon förlag nästa vår (berättar mer om den längre fram). Det var lärorikt att skriva lättläst och det ska bli väldigt roligt att samarbeta med Nypon. De gör ett viktigt arbete genom att erbjuda ett varierat utbud av böcker som är anpassade efter läsförmåga.

Nu alldeles snart till en ny utmaning- jag ska dansa ikväll i Domkyrkan i Lund tillsammans med min dansgrupp. Det känns galet nervöst och kul. Vi är inga professionella dansare, vi är mammor (och en pappa) som bara älskar att dansa helt enkelt och har roligt tillsammans. Att uppträda känns som en stor utmaning, även om vi gjort det någon gång förut. Men vad vore livet utan utmaningar?:)

/Emma