I år är det 10 år sedan min och Martin Magntorns debutbok ”Maja i parken” gavs ut på Lindskog förlag. Det var det första manus jag någonsin hade skickat in till ett förlag och så blev det antaget!!! Boken fick ett fint mottagande med litteraturstöd från Kulturrådet, invald att vara med i Barnbokskatalogen, superfina recensioner, utställning mm och var även skyltad i flera butiker.

Nu efteråt har jag fått erfara att det långt ifrån alltid går så lätt och smidigt för en bok (eller ett manus) i den här branschen, men det var fint att få en bra start:-) Och det är fantastiskt roligt att så här långt senare då och då fortfarande få höra från olika personer jag möter att det var deras barns favoritbok under lång tid.

Inspirationen till Maja i parken kom dels från min yngsta dotter och från en av mina favoritböcker som barn – ”Trulsa hos mormor” av Anna Riwkon- Brick och Märta de Laval från 1955. Jag älskade att titta på de svartvita fotografierna med barnens olika små äventyr.

På min fyrtioårsdag i juli 2010 skickades min allra första bok i väg på tryck. Herregud, det är ju länge sedan nu (och helt galet att jag fyller 50 i år:))

Detta inlägg är en fortsättning på det här inlägget från februari i år.

4. MANUSET BLIR BOK ELLER HAMNAR I SKRIVBORDSLÅDAN

Vill du bli utgiven på ett traditionellt förlag, vilket innebär att förlaget står för produktionskostnaderna av utgivningen och att du får royalty på försäljningen och oftast en del i förskott – det som kallas garantihonorar, så måste du ha ännu mer TÅLAMOD. Du måste också vara beredd på att bli BESVIKEN, inte bara en gång utan troligtvis flera gånger. De allra flesta författare, även redan väl etablerade sådana, blir refuserade. En del gånger för att manuset inte håller måttet (det saknar en bärande struktur, är slarvigt skrivet, inte berör tillräckligt o.s.v.) Andra gånger för att manuset inte passar in i förlagets planerade utgivningssatsning (kanske finns liknande böcker redan eller så känns ämnet inte aktuellt) och ytterligare andra gånger för att förlaget bedömer att boken inte kommer sälja tillräckligt bra, det blir för stor ekonomisk risk helt enkelt.
Manuset kan vara väldigt bra trots att det refuseras så deppa inte ihop. Glöm inte att många av de stora författarna såsom Astrid Lindgren, J.K. Rowling mm. blivit refuserade en gång i tiden.

Tips:

• Ha inte för bråttom när du skickar in ditt manus. Själv har jag oftast varit rätt otålig när jag skrivit färdigt ett manus och velat skicka in direkt efter jag satt punkt, men det är bra att låta manuset ligga ett tag och sedan titta på det igen efter några veckor. Oftast ser man då sin text med nya ögon och kan förbättra det en hel del.
• Även om det kommer att bli massor av korrundor innan manuset väl blir bok och ett och annat stavfel i ditt manus inte är avgörande för förlagens utgivningsbeslut, så förstärker det sannerligen intrycket av ditt manus om du lämnar in en välskriven, välredigerad och prydlig text.

5. GE UT VIA FÖRLAG ELLER GE UT DIN BOK SJÄLV?

Kanske vet du redan innan att du vill ge ut boken själv eller så har du provat lyckan på förlag och blivit refuserad och känner att du sitter på en diamant som du inte vill att världen ska få vänta mer att få ta del av. Hursomhelst så väljer allt fler att ge ut de böcker de skrivit själva och anledningarna till det är olika. För egen del har jag länge drömt om att prova att även ge ut själv och första steget till det tog jag för två år sedan, efter 10 förlagsutgivna böcker. Det var min bok Gå härifrån som blev debuten på Cuervo publishing.
Man behöver inte skaffa förlag eller förlagsnamn för att ge ut en bok. När det gäller Cuervo publishing är tanken att ge ut även andras manus längre fram. Jag känner också att det ger mig själv ett tydligare och mer professionellt förhållningssätt till min bokutgivning, och även i förhållande till samarbetspartners inom branschen.

6. HURRA, DITT MANUS SKA BLI BOK!

Det är väldigt roligt att få ett JA av ett förlag. Att fler än du har sett potentialen i berättelsen och tror på manuset. Om du väljer att ge ut själv så är det en god idé att låta flera andra testläsa manuset och helst inte bara nära vänner och släkt. Be om ordentliga synpunkter och inte bara en åsikt huruvida det är bra eller dåligt. Det är värt mycket och det är också något som kan kännas tryggt att luta sig mot de gånger du under vägens gång drabbas av tvivel osv.

Oavsett utgivningsform så måste dessa saker göras innan ditt manus förvandlas till bok:

• Rätta, rätta, rätta.
  Förbered dig på att du behöver skaffa glasögon om du inte redan har det. Efter att redigeringsarbetet är klart lär du titta i kors i några veckor framöver. För herregud så många vändor det blir. Du trodde kanske att du hade redigerat klart efter första genomgången? Jag blir efter 14 böcker fortfarande paff över hur många fel man kan hitta ända in i slutet.
  Blir boken utgiven på ett traditionellt förlag så kommer en redaktör att hugga tag i texten. Förbered dig på att när du får tillbaka texten så är den fylld av en massa rödmarkeringar. Kanske blir du lite sårad. Var det så många fel och konstigheter? Var den inte tillräckligt bra innan? Hur tusan kunde förlaget nappa på manuset isåfall? Lugn, det är normalt. Redaktören lusläser din text och har till uppgift att slipa den så bra den bara går. Du är inte tvingad att hålla med och acceptera alla förslag och ibland kan man behöva diskutera lite, men i de flesta fall tror jag att manuset blir väldigt mycket bättre. Det är en lyx att någon annan sätter sig in så noga i din tex och i dina karaktärer och tillsammans med dig anstränger sig att få berättelsen så välberättad som möjligt.

• Baksidetexten- några få men viktiga rader

Baksidetexten kan avgöra om en läsare blir intresserad av att läsa boken eller ej.  Den brukar jag (och förlaget) därmed fastna med länge trots att den i de flesta fall bara består av några få rader. Man vill ju lyfta fram vad som är så unikt med just den boken och få läsaren att vilja läsa den. Samtidigt får man inte avslöja för mycket av handlingen.

• Titel

Detta är ibland det roligaste och det svåraste jag vet i tillblivelsen av en bok. Inte så sällan har jag titeln klar redan på skiss-stadiet. Ibland kommer jag på en titel jag gillar så mycket att jag utgår från den i mitt skrivande. Andra gånger är titeln ibland det sista man kommer på. Man kanske bara har haft ett arbetsnamn eller så upptäcker man att titeln måste ändras av någon anledning. Jag minns en titel som jag var väldigt förtjust i där förläggaren ganska nära inpå tryck upptäckte att det fanns en annan bok med samma titel. Dock var det en ganska gammal bok och för en annan målgrupp, men det kändes inte kul. Man vill gärna att ens titel ska vara så unik som möjligt. Det var trist och jobbigt att behöva ändra och dessutom så nära slutet, men den nya titeln blev faktiskt mycket bättre än min första titelidé tycker jag nu i efterhand. Det gäller Jag lovar. På hedersord! Den boken är en av mina bäst säljande böcker. Undrar om och hur mycket titeln spelar in där?

• Omslag

Man kan kanske tro att omslaget är det som görs sist, men det måste göras väldigt tidigt i processen. Så tidigt som möjligt faktiskt. Oftast marknadsförs boken långt innan den kommer ut. Vill man att den ska vara med i olika kataloger och presenteras på bokdagar osv så är det bra att det finns ett omslagsförslag långt innan boken ska tryckas, upp till ett halvår, men det är nog främst de stora förlagen som klarar av att hålla denna tidsram. Omslaget är visserligen inte ditt ansvar som författare, men du är med och tycker till och har önskemål. Det finns mycket viktigt att tänka på gällande omslaget har jag lärt mig under årens gång. Det är ju tex inte alltid att en fin bild gör sig lika bra som omslag.

Det är en förstås en massa andra saker man också gör och behöver tänka på när man skriver en bok, som jag inte tar upp här nu. Kanske blir det ytterligare ett inlägg om detta längre fram.

Lycka med din bok!

/E.F

Jag har varit dålig på att uppdatera här. Vi har hållit på med två bostadsflyttar (säger man så i plural?:)) och med en pågående gigantisk renovering så –har– jag  faktiskt att skylla på. Men snart hoppas jag att det lugnar sig lite så jag får ro att skriva om både dittan och dattan. Jag har inte hunnit skiva något alls på sistone, men några projekt finns påbörjade sedan innan som jag hoppas ska kännas roliga och bra att fortsätta med när jag sätter igång igen.

Annars i höst så väntar några författarbesök på skolor och så är jag med på bokmarknad på Kulturnatten och Skördefesten i Stadsparken. Tider och plats kan man läsa mer om under fliken aktuellt (Nyheter). 

Jag är så glad att ”Tellusskolan – Den dolda sanningen” har fått ett så fint mottagande. Under sommaren trillade det in flera riktigt fina recensioner. Länkar till dem finns under fliken recensioner och/eller på min instagram @emmafaldt_forfattare. Fråga gärna om boken på ditt bibliotek. Den kan beställas om den inte finns där. Är du recensent och vill recensera den, skicka gärna ett mail.

Efter att ha gett ut elva böcker på tre olika förlag var jag sugen på att testa att ge ut själv. Inspirerad av bland annat duktiga Kim Kimselius. Jag har läst Förlagskunskap på universitetet och haft en dröm länge om att ansvara för, och arbeta med hela processen, både med egna och andras böcker.

”Tellusskolan – Den dolda sanningen” är den tredje boken som ges ut på vårt lilla förlag Cuervo publishing. Där ger vi ut böcker som har en något smalare målgrupp än de andra böckerna jag skrivit och vi tillåter oss att ta ut svängarna och experimentera mer, t.ex. i den för vuxna illustrerade kortromanen ”Fönsterplats 14 A” och nu den senaste som är en arkitekturdeckare för barn, illustrerad med bilder som inte är så stil-typiska för den åldern boken riktar sig till. Varför gör vi det smalare och kanske därmed svårare för oss kan man kanske undra?
Jo, för att vi tror att de här böckerna kan berika och tillföra något i den stora bokfloden och att de har sina läsare därute någonstans. Hade vi inte trott det hade historierna inte pockats så starkt på att bli skrivna och sedan, tagits beslutet om att ges ut. Ej heller hade vi satsat så mycket arbete på dem och inte minst ekonomi.

En del av manusen har skickats för bedömning på några av de största förlagen innan beslutet togs att ge ut dem på Cuervo publishing. De har fått väldigt fin respons från förläggare där, så pass att vi blev än mer styrkta i övertygelsen om att de bör ges ut, trots att de tackade nej. Ofta med anledningen att boken var jättefin, intressant och välskriven, men att den nog inte skulle nå ut så stort som deras titlar behöver göra.

Det är en speciell känsla att ha varit med i precis vartenda steg och i vartenda beslut som tas när det gäller tillkomsten av en bok (även om jag varit aktiv i de flesta delarna av processen tidigare med de andra förlagsutgivna böckerna). Det finns flera fördelar med att ge ut själv på ett mindre förlag (snabba beslut, du kan påverka allt kring tex när den ges ut, layout, osv) men det är också mycket mer sårbart, framförallt med svårigheterna det innebär att få boken synlig.

För syns den inte, så finns den inte. Den vanliga läsaren får kanske aldrig veta att den finns. Den största svårigheten för mindre förlag och egenutgivare är nämligen att synas. Man kan t.ex. inte ha särskilda avtal med Adlibris för att vara med i kampanjer så att boken görs mer synlig på deras sidor så som de stora förlagen har. Ej heller kan boken tas in centralt i de stora fysiska bokkedjorna p.g.a. att man som litet förlag med mindre omsättning inte har möjlighet att ge den rabatt de kräver via distributören. Sedan har de egenutgivna böckerna oftast en mer kritisk blick på sig från början, och det kanske inte är så konstigt, det ges ut en hel del böcker idag och ibland slarvas det med både det ena och andra (fast det kan gälla förlagsutgivna böcker med i allra högsta grad).

Jag tror att det var jättebra för min del, för att våga, att jag hade gett ut så många böcker på förlag innan och att det dessutom hade gått bra för dem;  många fina recensioner, och även litteraturstöd från Kulturrådet för tre av titlarna.

Trots svårigheterna med att synas så hoppas vi att många hittar till ”Tellusskolan – Den dolda sanningen” och blir nyfikna på att läsa den. Agnes på ”Agnes bokblogg”  skriver bland annat så här om boken: ”Tellusskolan – Den dolda sanningen” är en bok jag verkligen tycker att ni ska läsa i sommar! Ett boktips till alla från 9 år och uppåt!”

Fråga gärna om boken på ditt bibliotek. Om den inte finns kan man önska att de beställer in den.

P.S Jag har inte glömt att jag lovat skriva en fortsättning på inlägget innan detta om hur det är att ge ut en bok – det kommer. Jag har bara haft så fullt upp med allt mellan himmel och jord.

Trevlig helg!
/Emma

Hur går det till att skriva en bok? Den frågan kommer upp då och då när folk får höra att jag är författare. Det är många som vill skriva böcker, författare är ett drömyrke för väldigt många svenskar idag enligt flera undersökningar. Men det är långt ifrån alla som faktiskt skriver en bok. En del vet heller inte riktigt hur man går tillväga. Därför tänkte jag sammanfatta i grova drag hur det går till att skriva och ge ut en bok.

En sak som kan vara bra att veta är att det är en lååång process att skriva en bok och sedan ge ut den. Det kan ta år, eller i alla fall åtminstone många långa månader från det du börjar skriva tills du har en färdig bok i handen. Så först och främst, för att lyckas så måste du ha TÅLAMOD.

1. IDÈN – Den bärande grunden

Alla delar i tillkomsten av en bok har sina svårigheter och utmaningar, men det kanske viktigaste för att lyckas skriva en bok är att du har en hållbar idé kring vad du vill skriva om. Något du kan fortsätta brinna för genom alla prövningar du kommer att passera – för jag lovar – det blir många. Skrividéer kan t.ex utgå från en händelse eller en speciell karaktär som vill något särskilt och problem som hen hamnar i, eller en särskild miljö som du blir inspirerad av. Ibland kan man ha en idé som känns bra, men ändå inte lyckas komma igång och veta hur man ska börja.

Tips:
• Gå en skrivkurs – det är väldigt nyttigt och lärorikt att göra skrivövningar och att ge och få respons på det man själv och andra skriver.
• Läs andra böcker i liknande genre som du vill skriva och se hur de börjar. Oftast är det som svårast att just komma igång, att veta hur man ska börja.

2.  SKRIVPROCESSEN – Helt upp till dig

Olika författare gör på olika sätt. En del kanske tänker ut och skissar upp nästan allt som ska hända innan de börjar skriva, andra fundera bara lite grand och kommer på saker under tiden de skriver. Hursomhelst måste man ha bestämt sig för om vem berättelsen ska handla, alltså vem som är själva huvudkaraktären eller de viktigaste karaktärerna.

Det är rätt skönt att ha ett synopsis att luta sig mot där själva kärnan av berättelsen finns beskriven. Jag brukar ibland sammanfatta idén som en slags baksidetext, fast jag avslöjar mer än i en faktisk baksidetext (där du bara ska avslöja tillräckligt mycket för att få den tilltänkte läsaren intresserad). Handlingen kan komma att ändras efterhand och ta de mest oväntade riktningar, men det övergripande finns där och du kan alltid gå tillbaka om du tappar tråden.

Vill du verkligen skriva färdigt en hel bok måste du ha DISCIPLIN. Boken blir inte skriven av sig själv hur god idé du än har. Att skriva är ett hantverk och det går att öva upp, men det kräver hårt arbete. Själv såsar jag alldeles för mycket, framförallt i början av ett skrivprojekt, men det hjälper en del om jag sätter upp tider eller delmål.

3. REDIGERINGSFASEN- Hejdå karaktärerna!

Grattis, du gjorde det! Du skrev färdigt en hel berättelse från början till slut. Vilken förundrande känsla det är. För varje avslutat projekt tvivlar jag på att jag någonsin kommer att lyckas med den bedriften en gång till.

Den här fasen är verkligen en blandad kompott av känslor; utmattning, eufori, stolthet och saknad. Saknad av karaktärerna som du har levt med under lång tid, känt med, skrattat och gråtit med och utvecklats ihop med. Att de finns kvar och lever där inne är en trygghet att veta. Men du är inte längre där med dem, du har varit tvungen att ta ett steg bort. Det är lite som att vinka adjö till sitt nyligen vuxna barn som reser ut i världen.

Hur som helst, du släpper inte taget helt än. Nu måste du in och peta i texten och redigera. Att redigera ett manus är jobbigt, i alla fall de första omgångarna. Det blir många omgångar innan alla luckor är fyllda, krångliga meningarna utbytta, felstavade ord rättade osv. Ibland kan man upptäcka grova missar som gör att hela stycken måste skrivas om.

Själv skriver jag väldigt slarvigt under den kreativa skrivprocessen. Få skulle begripa särskilt mycket ur de första utkasten tror jag. I redigeringen är jag dock petnoga, men det är trist och slitgöra enligt mig. Finliret däremot är kul, det där precis i slutet när du bara glänsar till texten genom att byta ut något ord här och där osv.
Redigeringen är hursomhelst oerhört viktig – det är nu det ska avgöras om din idé håller, om du fått fram det du vill berätta, om alla trådar är hopknutna och om språket flyter. Det är inte alltid lätt att se själv.

Tips:
• Det är väldigt bra att läsa det man skrivit högt. Då är det lättare att höra om något låter fel och måste ändras.
• Låt någon annan läsa det du skrivit, antingen har du testläsare i familjen eller i bekantskapskretsen och/eller så anlitar du en professionell lektör.
Hos en lektör får du en noggrann läsning av någon som är van att bedöma texter. Jag som arbetar som lektör ser som min främsta uppgift att hjälpa författaren att få sitt manus till att bli sitt allra bästa jag, att vässa det så att berättelsen förmedlas så bra och välgjord som möjligt.
Det kostar en liten slant att anlita en lektör, men det kan vara en investering både för manuset och för dig som författare. Lektören kan hjälpa till att upptäcka sådant som kanske annars skulle ha gjort att manuset direkt refuserades hos ett förlag. Det är så lätt att bli hemmablind och inte se brister i sitt eget manus. Själv har man ju hela historien tydligt inne i sitt huvud, men det är inte alltid läsaren får samma upplevelse som det du vill förmedla.

Det här inlägget blev så långt och jag har bara fått med hälften av det jag tänkt, så det får bli två inlägg. Inom kort kommer därför fortsättningen i ett nytt separat inlägg. Där kommer  jag ta upp vad som händer när man har skrivit klart ett manus.

En knapp vecka innan julafton satte vi oss på flyget till New York, vilket var första stoppet på vår resa. Resväskorna var tunga – i dem rymdes kläder för 16 dagar, både vinterkläder, sommarkläder och träningskläder samt en och annan present till de släktingar vi skulle träffa. Med andra ord var det ingen lätt uppgift att packa.
Dagarna innan hade jag dessutom köpt upp ett halvt apotek och fyllt ena halvan av min resväska med alla möjliga ut-i-fall-att-mediciner. Runt om oss härjade nämligen smittor för fullt – de flesta av våra vänner var ordentligt sjuka och jag insåg återigen hur riskabelt det var att åka iväg som familj på en sådan lång resa mitt i de värsta sjuktider.

Vi har dock gjort ”värre” resor förut – ex en jordenruntresa som varade fem veckor mitt i vintern (både till iskalla och supervarma platser) då jag var gravid i andra månaden (med en oförklarlig blödning veckan innan avfärd…), en 23 månaders plutt och en tolvåring, som hade hela väskan full med skolböcker (det är väl tur att man är naiv ibland, men jag hade nog inte gett mig på samma resa idag även om allt gick fint då)

Jag tänkte i etapper, bara vi kommer iväg till New York så får vi lösa allt sedan efterhand om vi blir sjuka. Optimist? Javisst!:) Och det funkade. Inte en enda liten snuva eller magbekymmer drabbades vi av, och det är jag verkligt tacksam över. Vi hann därmed uppleva allt vi ville (eller näsan allt) och en hel del annat som vi inte hade räknat med. Det är så många saker att det blir en hel uppsats om jag skulle skriva om det. Därför listar jag det allra bästa.
(Såklart var det allra allra bästa att träffa våra olika släktingar, vilket vi gjorde på alla destinationer).

New York 

•  Top of the rock – vidunderlig utsikt över Manhattan från alla håll. Ljuset var dessutom fantastiskt och vädret fint.
• Promenaderna runt halva Manhattan (både för sevärdheterna, men framförallt för att insupa New York-feelingen som är något alldeles speciellt).
•  De fantastiska juldekorationerna i skyltfönster och på husfasader samt julsjungande Frälsningsarmépersoner lite överallt, vilket gav härlig jul-känsla och som fick mig att känna det som om jag befann mig mitt i en julig feelgood-film.
• Den overkligt fina kvälls-vyn från Wollman rink (isrink i södra Central park) (bortsett från att den grusades lite av de stora Trump-bokstäverna som bredde ut sig runt om banan.)
• Den enormt stora och vackra julgranen utanför börshuset på Wall Street. Den var bra mycket pampigare än The tree (New Yorkbornas benämning på julgranen vid Rockefeller center)
• Vyn från däcket på Staten Island Ferry där man ser Manhattan långsamt bli mindre och mindre, till slut nästan som en liten leksaks-ö med alla sina höga hus. Och Frihetsgudinnan som samtidigt tornar upp sig ståtligt åt väster.

Dominikanska republiken

• Värmen
• Den silkesmjuka sanden och det turkosgröna havet.
• Palmer (jag blir lugn och lycklig av att ha en palm i närheten – när vi bodde i Madrid hade jag två höga palmer i trädgården, viket är något jag saknar)
• All exotisk färsk frukt (lyxigt skalad och uppskuren dessutom)
• Att rida på delfinen Sascha och bli pussad av henne mitt ute i havet (inhägnad havspool)
• Att åka skumpig Boogiebil med bandana  och känna sig som någon slags Indiana Jones medan lera och damm skvätte upp från alla håll.
• Att fira sonen Julián som blev vuxen.

Boston/Belmont/Cambridge

• Att få känna sig lite som hemma igen hos syrran i deras fantastiska hus och kunna tvätta kläder.
• Harvard Square – det är riktigt mysigt att strosa runt där bland härliga matställen, Caféer och butiker.
• Harvard Bookstore och Coop – jag kan tillbringa timmar där om jag hade fått för övriga familjen (de gillar visserligen också att hänga där, men kanske inte riktigt lika länge).
• Promenera i ett soligt Habitat i Belmont årets allra första dag.
• Besöka ståtliga Boston public library och shopping i Boston (Urban outfitters, Free people, Anthropologie, Macy´s mm)
• Skridskoåkning på Kendall Square, och därefter: varmchoklad med vispgrädde och ljuvliga muffins på närliggande Tatte Bakery & Café.

I dessa tider känns det inte riktigt korrekt att bege sig ut på långa flygresor. Vi gör väldigt sällan längre utomeuropeiska flygresor. En del av resan var en present och vi har dessutom nära släkt utspridd över jorden som vi vill hälsa på ibland. Vi försöker dock kompensera den här långresan genom att vara mer och mer klimatmedvetet aktiva i andra områden.

Hursomhelst, när vi nu alla överlag går mot färre långflygningar så hindrar det inte en från att resa i fantasin. Som jag brukar säga när jag är ute på författarbesök i skolor, så kan man som författare och läsare faktiskt resa och uppleva platser precis var man vill, när man läser eller skriver en bok. En av anledningarna till att jag skrev Anna Tizianna- På viktigt uppdrag i New York var att jag längtade dit just då, men inte kunde resa dit.

Jag har märkt att jag gärna (omedvetet) har resetema i mina böcker. Min senaste bok för vuxna, kortromanen Fönsterplats 14 utspelar sig i huvudsak på ett flygplan. Efter att nu på kort tid ha gjort 6 flygningar har jag säkert material till att skriva en hel del böcker som utspelar sig i denna miljö:).

Eftersom jag är väldigt tacksam över resan och det roliga vi fick vara med om, vill jag fira det genom att lotta ut två exemplar av vardera titel.

Jag lottar ut 4 böcker till två personer som vinner två böcker var (en av vardera titel)

För att vinna:
• Gå in på min Instagram och gilla sidan:  @emmafaldt_forfattare
• Skriv i en kommentar vart du skulle vilja att din nästa resa gick.
• Tagga två vänner.

Lottningen avgörs nästa lördag, 26/1-2019.

Trevlig helg!/Emma

Julgranen vid börshuset

Staten island ferry

Times square

World trade center Oculus

Bryant park

Ghostbustersbiblioteket-bäst att hålla koll på möjliga spöken.

Top of the rock

Silkesmjuk sand

Vi frade en 18-åring!

Boogiebil

Hon ville aldrig sluta pussas:)

Lycklig av att finna grön drink i frukostbuffén

Äntligen värme och palmer.

Delfinen Sascha

Hos min syster i Belmont.

Coop – ett favoritställe

Isskulpturer i Boston

En del av bokinköpen på Havard bookstore

Boston public library

Tatte Bakery & Café

Jag önskar er alla fina och avkopplande helger och mycket glädje och energi inför år 2019.

/ Emma

Jag är väldigt lättskrämd av mig, så pass att mina barn skrattar åt mig. Jag klarar inte ens av att se Sleepy Hollow utan att blunda ganska mycket. Det flyger huvuden hit och dit på ett överdrivet sätt, men jag blir rädd ändå. Det som får mig att titta lite på den trots allt är Johnny Depp som spelar en av huvudrollerna:).

Jag kan dock uppskatta att se riktigt gamla skräckfilmer emellanåt, och vi har en samling här hemma som vi ser på i hemmabion ibland (jag har lyckats bli gift med en riktig skräckfilmsfantast hur det nu gick till)

Hursomhelst, pga. min lättskrämdhet har det aldrig fallit mig in att skriva skräck. Jag skulle nog bli för rädd helt enkelt, med tanke på min hur lättväckt min fantasi är. Jag vågar knappt sova ensam hemma (ja, där kom det erkännandet:)). Vartenda okänt ljud jag hör blir något farligt, en inbrottstjuv, en utomjording osv. och självklart är de ute efter just mig. (det gör ju inte saken bättre att jag har råkat ut för att ha en hel inbrottsliga inne hos mig medans vi sov – polisen sa att det var tur att vi inte vaknade).

Men så en gång i våras gjorde jag författarbesök i en klass där vi pratade om att det är bra ibland att anta utmaningar. När jag berättade att jag var väldigt lättskrämd så tyckte flera elever att jag skulle skriva skräck. Och det var många barn i den klassen som gillade att läsa just skräckhistorier. Jag lovade dem då att ge det ett försök.  Så nu när det närmar sig Halloween tänkte jag att jag skulle börja.

Den här zombiebebisen träffade jag på häromdagen i Köpenhamn. Den får tjäna som lite inspiration:). Wish me luck!

En topprecension från SVT:s Go kvälls boktipsare Agneta Norrgård, som bland annat skriver att det är en ”alldeles utmärkt läspärla”  och ”En finstämd berättelse som jag rekommenderar som gåva till dig själv eller till en vän.”

⭐️⭐️⭐️⭐️

Och sedan en slät och tråkig recension från BTJ:s recensent Anette Nilsson som bland annat tyckte att den var ”naivt skriven”, men skulle passa ”utmärkt för Sfi-undervisning”.

(Fönsterplats 14 A är avsiktligt skriven för att vara förhållandevis lättläst, just för att kunna läsas av alla, inte bara de mest läsvana)

Ja, smaken är som baken. Fönsterplats 14 A är nog vad man skulle kunna kalla en lite gränsöverskridande genre och så är den illustrerad dessutom, vilket inte hör till vanligheterna i vuxenlitteratur. Illustrationerna (Jesús Mateo Munoz) går dock hem hos båda, Norrgård skriver att de är ljuvliga och Nilsson att de är fina.
Jag ser fram emot att få höra vad fler läsare tycker om Fönsterplats 14 A.

Uppdatering. 24/9-2018. Nu kom en ny recension av Fönsterplats 14 A från Hanneles bokparadis som lagt upp den som en smakbit på sin blogg. Där berättar hon om boken och skriver att det är en trevlig lättläst kortroman med fina illustrationer. Roligt!

Nu börjar hösten så smått smyga sig på (nja, jag vill hinna med ett havsbad till innan jag välkomnar den, men snart) och hösten innebär skördetid. För egen del blir det lite olika sorters skördande framöver. Först blir det vinskörd nu till helgen (jag och min man har nämligen gått och blivit vinbönder). Det ska bli väldigt kul att lära sig hur det går till. Och därefter blir det bokskörd när Fönsterplats 14 A lär dyka upp och se dagens första ljus i veckan därpå. Väldigt spännande!

Sist men inte minst är det Skördefest i Stadsparken i Lund den 22-23 september. Där ska jag vara med och precis som tidigare år sälja böcker och läsa ur min bok Maja i parken, som utspelar sig där.

Så när det sedan blir lite mörkare och kallare och löven ändrar färg och virvlar runt därute, ser jag fram emot krypa upp i en fåtölj och njuta av skörden; läsa ur min egen bok Fönsterplats 14 A och äta en bit äppelkaka från mina egna Kiviksäpplen.

Det lät ju mysigt. Snart är det nog dags att ta det där sista ”sommar”badet.:-)

/Emma